Sommar sommar sommar!

Snart är sommaren slut för i år.

Livet är väldigt hårt just nu. I fredags va de 9 år sen jag träffade P för första gången. För honom sa de klick med en gång men för mig växte de fram. Han fick en In Flames tröja av mig och ett gulligt kort. Av honom har jag inte fått ngt alls. Jag vill inte ha något bara för att han känner sig tvingad att handla, de ska komma från hjärtat och tanken ska räknas. Igår va vi på Nova och kollade efter en bra present till mig men de kändes krystat så jag ville inte ha ngt då. Idag va vi oxå på Nova men då va de P´s pappa som skulle handla så jag hamnade i skuggan någonstans. Mitt förslag på bio ikväll har han inte ens kommenterat. Han är helt ointresserad av OSS så varför bryr jag mig ens.
Jo, de ska jag berätta. Efter 9 år med en och samma man så släpper man inte bara allt, inte jag ialla fall.

I fredags vid 2 fick jag ett meddelande på mobilen där mamma berättade att min syrra fått åka ambulans in till sjukhuset med superhög feber, ont i magen och diarre. Jaha, ännu ett bakslag i mitt redan komplicerade liv. Hon hade åkt på en kraftig bakterie i tarmen som hon fått genom att hantera kyckling 2 gånger samma dag med ett litet litet sår på ena fingret. Nu har hon som tur väl fått åka hem. Men jag blev så jäkla rädd.

Så hur ska vi nu fira att vi varit tillsammans i 9 år?? Förmodligen inte alls. Mina förslag duger inte och han kommer inte med några. Eftersom han har förändrats så mycket på sista året så är de inte samma man jag träffade för 9 år sen eller som jag förlovade mig med för 6,5 år sen.

Ibland känns de som om jag lever i en film som aldrig får ett lyckligt slut utan bara blir värre och värre.

Ta hand om varandra där ute!
/Jessie