Tiden går ändå

Nu har de gått mer än 1 vecka sen jag blev singel. Det känns för jävligt att en människa som man litat på, älskat och gett allt kan såra en så mycket.
Jag hade en rolig helg i alla fall. Gott sällskap, god mat och roliga lekar. Tack vare min förstående familj har jag inte pratat så mycket om händelsen utan det har kommit lite då och då. Vissa stunder undrar jag, precis som innan, vad Peter gör och då får jag ett hugg i hjärtat som säger att han inte längre tillhör mig. Skrämmande egentligen.

Jag måste ju erkänna att jag såg detta komma. Alltså, uppbrottet. Peter pratade mycket om att han inte va bra nog för mig och att han inte visste när och om han ville ha barn. En framtid utan barn är inget jag önskar. Självklart ska det vara med rätt man och vid rätt tillfälle.

Jag har börjat packa lite smått och gått igenom vad som är mitt. Det blir mycket som åker när jag åker. Peter insåg de igår när han satt i köket och sa då: "Mer än halva köket är ju dina grejer." Alldeles riktigt och varenda sak ska med mig!

Enda sen förra måndagen har jag försökt vara "kompis" med Peter. Vi planerade att gå o se Batman på bio på lördag. Idag kommer han och ger som förslag att vi ska se den på söndag. Jag har inte hunnit ut förän han planerar saker med den där HORAN!
Ni tycker säkert att jag e löjlig som är arg på henne. Men ni ska veta att hon har under hela tiden vetat om att jag har funnits här. Likförbannat har hon mage att fortsätta. Hon är en skam för oss övriga kvinnor. Vi kvinnor ska förstå varandra och ställa upp, men tydligen gäller detta inte henne. Skitsamma!

Jaha, kanske blir så att jag får sitta ensam på lördag kväll. Ngn som vill hitta på ngt?

Ta hand om er!
Kram/Jessie

9 år!

Nu har jag brutit förlovningen med Peter. Han har inte slutat träffa kvinnan som han hade en affär med förra sommaren. Jag kan inte leva med en man som inte älskar mig längre.
Denna dagen har varit den värsta i mitt liv hittils. Känns som om en liten del av mig dött.

Peter ligger i sängen och är ledsen. Men varför?? Han får ju som han vill nu, han slipper välja för de gjorde jag till honom.

Nu får vi se var detta leder. Jag kommer flytta till Osby i slutet av augusti. Kan inte flytta innan eftersom jag har jobb i Mamö och tågen går inte så bra från Osby.

Jag vill ha lite medvind. Just nu tror jag inte att jag kommer träffa en man som varit så go som Peter har varit i 8 av våra 9 år tillsammans. Han fick mig att känna mig speciel, attraktiv och älskad. Nu känner jag mig bara äcklig, dum, ful och hatad.

Så fort allt kan ändra sig.
/Jessica

Sommar sommar sommar!

Snart är sommaren slut för i år.

Livet är väldigt hårt just nu. I fredags va de 9 år sen jag träffade P för första gången. För honom sa de klick med en gång men för mig växte de fram. Han fick en In Flames tröja av mig och ett gulligt kort. Av honom har jag inte fått ngt alls. Jag vill inte ha något bara för att han känner sig tvingad att handla, de ska komma från hjärtat och tanken ska räknas. Igår va vi på Nova och kollade efter en bra present till mig men de kändes krystat så jag ville inte ha ngt då. Idag va vi oxå på Nova men då va de P´s pappa som skulle handla så jag hamnade i skuggan någonstans. Mitt förslag på bio ikväll har han inte ens kommenterat. Han är helt ointresserad av OSS så varför bryr jag mig ens.
Jo, de ska jag berätta. Efter 9 år med en och samma man så släpper man inte bara allt, inte jag ialla fall.

I fredags vid 2 fick jag ett meddelande på mobilen där mamma berättade att min syrra fått åka ambulans in till sjukhuset med superhög feber, ont i magen och diarre. Jaha, ännu ett bakslag i mitt redan komplicerade liv. Hon hade åkt på en kraftig bakterie i tarmen som hon fått genom att hantera kyckling 2 gånger samma dag med ett litet litet sår på ena fingret. Nu har hon som tur väl fått åka hem. Men jag blev så jäkla rädd.

Så hur ska vi nu fira att vi varit tillsammans i 9 år?? Förmodligen inte alls. Mina förslag duger inte och han kommer inte med några. Eftersom han har förändrats så mycket på sista året så är de inte samma man jag träffade för 9 år sen eller som jag förlovade mig med för 6,5 år sen.

Ibland känns de som om jag lever i en film som aldrig får ett lyckligt slut utan bara blir värre och värre.

Ta hand om varandra där ute!
/Jessie

Sommaren?

Igår va jag ledig. Väldigt skönt att bara få göra saker med mig själv. Tog en liten promend till Nova och va inne i stan en runda och fönstershoppade.
Idag va de bara att komma tillbaka till verkligheten på jobbet. Klart att jag satt på larmet, inte roligt efter en ledig dag.

Ikväll träffade jag Petra på stan och vi tog en ficka. Snackade "gamla" minnen från Online och jag fick en uppdatering. Måste ju hänga med där oxå. ;) Vi bestämde ett nytt datum för uppföljning....

Så har denna veckan redan gått. Imorron e de fredag och sen börjar snart en ny. Tankarna har gått fram och tillbaka. Mycket i huvudet just nu som ni säkert kunnat läsa här innan.

Nästa vecka ser de ut som att busstrejken bryter ut i Skåneland. Jag har inte en aning hur jag ska ta mig från stationen i Malmö till jobbet på Södervärn. Orientering i Malmö är inte min starka sida precis. Självklart ska chaffisarna strejka för bättre lön och arbetsmiljö. Bara de inte blir sånt fiasko som för sjuksköterskorna. Får hoppas parterna kommer fram till något innan tisdag så jag slipper springa vilse i Malmö. :)

Simma lugnt mina vänner!
/Jessie

Fått lite distans

Nu har jag fått lite distans till de som hände i söndags. Jag vet fortfarande inte hur det kommer bli, den som lever får se.

De händer inte så mycket annat i mitt liv just nu. Jobbar, sover och äter. I helgen ska vi fira B och P´s pappa. Jag åker till Vinslöv på förmiddagen för kalas, sen får vi se om jag hinner hem till P´s pappa ska firas. Känns lite konstigt att åka dit nu när vi har de svårt.

Frågan är bara vad och hur jag ska berätta de för mina föräldrar. Att dom kanske får en inneboende snart... Dom tar de nog väldigt bra, men steget att berätta är jättejobbigt.

Usch vad jag har osvarade frågor i mitt huvud.
Imorron är jag ledig, får se om jag åker upp till mamma och pratar med henne. Jag är en riktigt fegis just nu.

Simma lugnt mina vänner!
/Jessie

Nu är botten nådd.

Först lite roligt. Igår kidnappade mina syskon och jag våra föräldrar. Mamma brukar kunna lista ut våra små hemligheter, men inte denna gången. Vid halv ett snodde vi pappas bil så han blev strandsatt i Hökön hos sin syster tillsammans med våra respektive. Sen bar de av till IKEA för att hämta mamma på jobbet. Hon trodde att någon hade dött när vi dök upp där. Men så va inte fallet. Sen va de tiotusen frågor. Det blev en mycket lyckad dag och kväll på Vallarnas Frilufsteater. Solsting och snedsteg va skitbra!!! Toppbetyg av oss!

Nu till något mindre roligt. Förmodligen kommer jag inte bo kvar i Lund någon längre period. Jag o P har haft snart 9 härliga år tillsammans, men nu börjar de knaka ordentligt. Har precis legat i sängen i 2 timmar och gråtit. Vi ser väldigt olika på saker och ting som spelar en stor roll i ett förhållande. Just nu är jag rödsprängd av gråt och rädd. Rädslan är enorm. Frågorna flyger runt i huvudet. Var ska jag bo? Alla mina saker? Leva utan P? Vårt liv blir nu mitt, men hur?????

Jag får nog inte svar på alla frågor nu. Känns som om jag får ta en dag i taget.

Simma lugnt mina vänner!
/Jessie