Tiden går ändå

Nu har de gått mer än 1 vecka sen jag blev singel. Det känns för jävligt att en människa som man litat på, älskat och gett allt kan såra en så mycket.
Jag hade en rolig helg i alla fall. Gott sällskap, god mat och roliga lekar. Tack vare min förstående familj har jag inte pratat så mycket om händelsen utan det har kommit lite då och då. Vissa stunder undrar jag, precis som innan, vad Peter gör och då får jag ett hugg i hjärtat som säger att han inte längre tillhör mig. Skrämmande egentligen.

Jag måste ju erkänna att jag såg detta komma. Alltså, uppbrottet. Peter pratade mycket om att han inte va bra nog för mig och att han inte visste när och om han ville ha barn. En framtid utan barn är inget jag önskar. Självklart ska det vara med rätt man och vid rätt tillfälle.

Jag har börjat packa lite smått och gått igenom vad som är mitt. Det blir mycket som åker när jag åker. Peter insåg de igår när han satt i köket och sa då: "Mer än halva köket är ju dina grejer." Alldeles riktigt och varenda sak ska med mig!

Enda sen förra måndagen har jag försökt vara "kompis" med Peter. Vi planerade att gå o se Batman på bio på lördag. Idag kommer han och ger som förslag att vi ska se den på söndag. Jag har inte hunnit ut förän han planerar saker med den där HORAN!
Ni tycker säkert att jag e löjlig som är arg på henne. Men ni ska veta att hon har under hela tiden vetat om att jag har funnits här. Likförbannat har hon mage att fortsätta. Hon är en skam för oss övriga kvinnor. Vi kvinnor ska förstå varandra och ställa upp, men tydligen gäller detta inte henne. Skitsamma!

Jaha, kanske blir så att jag får sitta ensam på lördag kväll. Ngn som vill hitta på ngt?

Ta hand om er!
Kram/Jessie