När jag tänker tillbaka på året som gått så är det både glädje och sorg som känns i kroppen. Året började ju underbart med beskedet om att jag va gravid. =) Då va jag på topp. Dessutom visste jag ju att min lärarexamen va inom räckhåll. Glädjen varade i ungefär 3 veckor innan det blev missfall och jag va nere på botten av havet. Samma vecka tog jag examen och där fick jag tårar i ögonen när jag insåg vad jag gått i miste om. Kyrkan gör mig så sentimental.
Våren va jobbig och jag gick arbetslös utan ersättning. Hankade mig fram på timvikariat. Huset började byggas och vi såg ett ljus i tunneln. I april/maj va kurvan uppe igen efter ännu ett besked om graviditet. =) Jag gick som på moln och intalade mig att denna gången kunde det inte gå fel. Tji fick jag! Lyckan varade knappt 1 vecka innan missfallet började. Det va precis som om någon slog mig på näsan och sa: Va vad det jag sa. Tomheten jag kände efter det missfallet va enormt. Nu började även människor i vår omgivning börja fråga om det inte va dax. Hela sommaren va jag i min egna lilla bubbla och bara väntade på att få börja utredning på sjukhuset. Proverna togs och allt såg bra ut.
Under sommaren fick jag jobberbjudande och nu började kurvan gå uppåt igen. Hösten gick och jobbet flöt på. Inflyttningsdatumet i huset närmade sig och vi räknade ner med glädje. Samma vecka vi skulle flyttat in blir en ruta inslagen och någon oerhört ointelligent människa kastar in färg i köket. Givetvis flyttas vårt inflyttningsdatum men ingen vet när. Det visade sig att det blev 1 vecka. Jag flyttade in med både glädje och lite skräck. Tänk om det hände något när vi bodde där!? Många tankar och funderingar.
Vintern kom som en överraskning och snön med den. Nu började jag bli otålig med att jag inte blev gravid. Lite smått panik inombords. Det är ju alltid lättare att skylla på någon/något och jag lägger nu skulden på mig. Det är mig det är fel på eftersom jag inte blir gravid igen efter maj. Som ett brev på posten får vi några tråkiga besked under november som gör att vi inser att vi inte har det så illa i alla fall. Det finns alltid de som har det värre.
Nu är det 4:de advent imorgon och jag är långt ifrån gravid. Vi trodde ju att vi skulle vara 3 familjemedlemmar denna julen eller i alla fall ha den tredje "i ugnen". Denna julen ska vi fira i vårt hus och jag ser verkligen framemot att få umgås med nära och kära. Dessutom har jag fått min tjänst förlängd till sommaren, det är ju självklart en uppgång från den djupa dalen.
Detta är mitt år hittills och det kan väl inte hända så mycket mer på de dagar som är kvar. När jag tittar tillbaka på mitt år så har det hänt en hel del. Det känns som ett jätte långt år men det har gått så otroligt snabbt.
Nu ska jag njuta av de dagar som är kvar och försöka sätta upp 2011-års delmål. Kanske är det någon som kan hjälpa oss att få vår största önskan, just nu. ;-)
Ha en underbar jul!
Ta hand om er mina vänner!
Kram Jessica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar